...är förbannat roliga ;D

Idag, 25/2 -07
Kom hem från växjö idag. Jag har varit hos madde och micka :D 
Knappt skoj man haft :D 
Åkte dit i torsdags, 22/2 (även den dagen det var 4 månader tills min födelsedag, yeah right, midsommarafton >.< )   kom upp vid tolv,  och så möter man växjös stoltheter där  -host  ;D
Typ åker hem till dem, sätter sakerna och sen åker vi in till stan. 
Första stället blir Mc Donalds ;D som vi krägde ^^
Sen gick vi vidare i stan. Vi gick in på åhlens,  sprutade herrparfym på vantarna. Jävlar vad gott dem luktade sen ;D  Jag rekomenderar en lacoste parfym pojkar!  typ oval på höjden ;D orangeröd typ i
botten ^^  namn vette fan ;D

Åkte hem med bussen, och sånt.
Fredag, vaknade halv ett, slappe dag.  På kvällen  kollade vi lakers ;D dem vann ^^
Mickaela fick för sig att jag tyckte att killen brevid mig var snygg så hon höll på, men han såg inte så bra ut
OCH han hade jack and jones jeans!!!  killar i 15 årsåldern ska inte ha det ;D ^^ han var kanske 16. men ändå.  Han hade fina ögon, värsta bruna. jaja skit samma. 

lördag,  vi gick upp BAOUTA tidigt, dem skulle dela ut reklam för att marcus skulle komma sen typ vid 1.  Vi delade ut reklam (jag var ute i 2 timmar! den du )  marcus kom på dan, vi åkte in till stan och sånt. Sprutade mer parfym på vantarna och givetvis var vi på Mc Donalds.   Åkte hem, spelade tv spel och sånt.
Marcus åkte hem och på kvällen var det melodifestivalen. Yeah ;D

Idag åkte jag hem, lite trist faktikst. Har haft skit kul med de dära inte säga R personerna ;D

nu ska jag gå och duscha folk för imorgon är dte skola!  usch!

ha det najs!

Jag saknar dig, och det har redan gått en hel
månad, 31 dagar.  Fan vad ont det gör.
Saknaden blir bara värre och värre, ju fler dagar
som går, ju mer saknar jag dig. 
Jag visste inte hur det var att sakna någon innan,
men nu vet jag. 
Nu vet jag att livet aldrig blir detsamma,  jag vet att
jag aldrig mer kommer få höra ditt skratt, eller bara
se dig le, ditt speciella leende du hade när du
hittat på något som man skulle skratta åt i dagar efter.
Jag vet att jag aldrig mer kommer få röra
dig, sitta i ditt knä, eller bara se dig stå där i
dörröppningen, benen brett och fötterna lite utåt.
Jag kommer aldrig mer få se det jag älskade så
mycket, jagkommer aldrig få se dig, Ante, igen. 
Iallafall inte i detta livet, och det gör ont. 

Tiden har gått fort, tiden kommer fortsätta att gå,
dag in och dag ut, men saknade finns ju alltid där.
Det du utsatt oss för,  jag är så arg på dig, så jävla
förbannad.  Jag kan inte vara arg på dig,  du fick
mig bara att skratta då, mer än vad de andra får.
Jag får ont i magen så som jag gråter, Ante. 
Jag vet att du har det bättre,  du har nått ditt mål.

Ante, jag saknar dig så mycket att  det inte finns ord för saknaden.

Jag älskar dig, då, nu och föralltid. ♥

jag vill egentligen inte inse att verkligheten är så som den är. 
men man måste göra det,  men det gör så ont.
Det är vi själva som gör verkligheten,  sakerna vi gör, det på verkar alla.
Man kan inte fly från den, det går bara inte.

---

söndag,  13; 50

jag vaknade för en timme sen kanske. Skulle leka med ida&emii idag, men det blev inte så.  Vi skulle äta två olika tider haha ;D  Jag vill cykla till storan och handla något.
Nu ska jag klä på mig folk! 
Ha det fint.

...what have we done to each other and tell me, dear
Where did we go wrong?
And did we grow apart
Or did we not just grow together?
Living our dreams

---

hello boys and girls.

Idag,
Ont i huvet dag till max,  I hate it!
Skolan var väl sådär, jag ska verklegen börja sköta mig nu på Mållgans lektioner. Jag ska det.
Vart och tränat innan, tog det lugnt. Jo visst, verkligen lugnt.

Just nu sitter jag med tyska boken framför mig och känner att jag  verkligen inte orkar det här just nu.
Det känns som om sorgen börjar komma nu ändå, börja känna verkligheten. Det är jobbigt.
Att veta att natten på nyår var sista gången vi träffades, det kan jag  verkligen inte föreställa mig, jag ser dig framför mig ungefär hela tiden. Juldagen, den 25 december, jag minns inte vad du hade på dig, men jag minns dig där i dörröppningen,  så som du alltid stod. Fötterna lite utåt, bredbent, antestilen. Jag ser ditt ansikte framför mig, det lite runda ansiktet, din lilla dubbelhaka, som du absolut inte hade. Jag hör ditt skratt,  det låter så kul så jag börjar skratta åt det ibland.  Så kul vi hade med din mobil, att ta ett foto och sen ändra det till något skit fult ansiktsmodell.  Som vi skrattade.  Din tungpircing som du alltid satte tänderna i så att kulan syntes. Din lilla blattenäsa haha. Fan, jag saknar dig.  Fan vad ont det gör.
Fan fan fan!
När tankarna kommer,  när man vet att man aldrig mer kommer se en person man älskade så mycket, det gör så förbannat ont, men ändå kan man inte förstå det. Ibland vill jag bara inbilla mig att du finns, att du och Gabbe bor i huset, men när Gabbe kommer gående från gaten, då kommer verkligheten, och den gör ont.  Korten på dig, inte ens dem kan göra så jag förstår det.
Du ser så nöjd ut på fotot från nyårsafton, som allt var perfekt, du levde livet, och livet var bra.

Du sårade så många personer, det känns som man fick kniven i ryggen.
Jag vet att du ville det, jag vet nu efter att du inte mådde bra, jag vet, jag vet, jag vet. Men det gör inte sorgen lättare, det gör inte ditt försvinnande lättare, det gör inte tomrummet lättare.

Du finns hos oss, med bara i våra minnen. 
Jag älskar dig Ante,  och det vet du. ♥

I think we lost it somewhere down the road

---

Hej världen.
just nu sitter jag här. igen

Det känns konstigt just nu, allt.
Fast jag vet inte riktigt vad, det är en känsla som gör så jag känner såhär, men jag vet inte vad.
Jag har inte ork till så mycket heller, sova är det bästa som finns.

Igår kom jim och kenth vid typ halv tre, de följde med på matildas kalas.
(observera, vuxenkalas, väldigt viktigt)
De hade t o m paket till henne, så sött ^^
Va krängde massa gott där ;D
Vi gick hem,  kolla på film, vad den nu hette (?) Det var iaf ett grönt sånt fodral ^^
Jag var skit trött, så jag sov lite halvt, (efter en dag som jag gjort absolut ingenting på)
Vid sju nåt kom rita, anders och söta lilla lovisa och hämtade de stora pöjkarna.

Idag hade jag match, men jag var inte med,  vart sjuk hela veckan så jag hoppade över det, men jag var självklart nere och kollade. Flickorna, eller vi,  vann med 11-1 mot höganäs.
The end

Hey, I want you to know
I'm getting dressed now for winter and cold
Might be headed in snow
Don't have a road map, but hey, I've got you



får jag chans på dig?

Alla underbara dagar som man levat, känner som de är borta med vinden, ja dem har passerat.
Det är lätt att glömma bort en del fantastiska minnen, man får ta sin jakt och njuta innan de försvinner.

Varför är livet svårt? Jag kan inte förstå att det ska vara så, om du bara verkar vara, så le.
Men jag tycker att det är så fel.

Ibland så bör du kanske komma bort ifrån det förflutna, fundera inte på hur ditt liv kommer att sluta, låt ögonen va slutna, nu dröm dig bort. Gör något bra av ditt liv, för livet är for kort.

Varför är livet svårt? Jag kan inte förstå att det ska vara så, om du bara verkar vara så le.
Men jag tycker att det är så fel.  

jag älskar den låten   ♥

Så, nu är det att se framåt som gäller, det är svårt, med det här klarar vi tillsammans, det är därför vi har varandra.

Det var begravning igår,  det var så fint, så mysigt. 
Min andra begraving, min första som jag kommer att minnas. 
Jag vet inte vad jag ska skriva om den, men det var verkligen något av det finaste jag varit med om.
Att något som är så fruktansvärt egentligen, var så fint,  så fint.  Det var ett bra sista minne av dig.


Idag är jag sjuk,  ont i halsen, kroppen, och mitt huvud sprängs snart.
Ska ner till min syster sen, ska passa matilda, eller ja, hon sover men måste vara där, mamma
och karro ska på vattengympa.

Jag blir verkligen glad inom mig när jag ser att du skrattar,

Jag älskar er  ♥