every step I take...

...I'll be missing you

Det är verkligen kämpigt just nu.

Vi firade Gabbe igår, hon fyller 23 på onsdag.
Det var jobbigt, att se sin syster förkrossad när man firar henne, det är kämpigt.
Antes föräldrar och hans mormor var här igår. Ante saknades, men han var med ändå. Det vet jag.

På onsdag ska jag klippa mig till begravningen, på torsdag ska vi åka in och kolla på vår
fina Ante. Jag sa till Lizette pee att när man säger åka in och kolla på så låter det som om man
ska köpa ett hus, eller en hund. Det låter dumt i huvet att säga åka och kolla på.
Lizette svarade mig bara "du ska bara titta o minnas, en sista gång." Hon fick mig att tänka om.
Jag ska bara titta på honom och minnas honom. Även om jag gjort det ändå, blir det ändå en sista gång. Ett förväl, förvälet jag aldrig hann säga på nyårsafton. Det kommer bli en lättnad på ett sätt.
Att få allt klargjort för mig, en bit av stenen kanske försvinner.

Tiden framöver kommer vara kämpig, men det positiva han gav oss, det fina, dem ljusa stunderna, det gör så man mår bättre. Saknade kommer alltid att finnas där, men nu måste vi ge den hjälpen vi skulle gett honom, till Gabbe.  Vi måste försöka förstå att detta var vad han ville.

Gabbe, vi finns här för dig, igår, idag och föralltid!    - jag älskar dig

142952-38142952-37
ni gör livet ljust när det är som mörkast, tack ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback