Vissa dagar vill jag gräva ner mig, önska att jag gjorde andra val och slutade tänka på alla.
Idag är en sån dag.

Idag känner jag mig ganska dålig. svag. ensam.
Hur kan jag känna mig som det när jag bor hemma, umås med folk och har pojkvän?
Jag gör det för jag önskar innerst inne att jag en dag kommer få mer uppmärksamhet. En tid då jag känner mig som någons allt. En tid då jag är någons allt.
Vissa dagar rinner tårarna som en flod ner för mina kinder.
Idag gör dem det.
Det slutar inte.

Jag är 19 och jag känner mig fast. Fast i mitt liv. Jag vill kunna göra precis vad jag vill, för min egen skull. Men även att någon annan skulle göra något för min skull. Utan att pusta.
Jag har så många drömmar. Jag vill så mycket.
Jag är rädd för att bli ensam. Jag känner mig ensamast i världen.

Jag känner att jag vill supa mig full just nu så jag kommer bort lite.

Bra där.