väldigt sent

sekunder, minuter, timmar.
tiden rullar på och jag ska jobba imorgon.
Sömn skulle jag verkligen behövt just nu.

Inatt känner jag en sån saknad, jag gör alltid det när jag inte sovit själv på några nätter.
Ibland gör det faktiskt riktigt ont inom mig att ligga själv i min säng, känna mig ensam.
Jag älskar Jims närhet, jag älskar hela honom.
Han är så fruktansvärt bra så jag faktikst inte vet om jag alltid förtjänar honom.
Han gör så mycket för mig som ingen ser, ibland knappt jag själv.
Han bara finns där, hela tiden.
Han är nog den enda som verkligen känner mig på djupet.
Han vet exakt hur jag fungerar.
Jag tror aldrig han kommer förstå hur tacksam jag är över att ha honom.
Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Nej nu måste jag sova, natti.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback