Jag har så mycket jag skulle kunna skriv här.
Alla känslor inom mig just nu.
för höga förhoppningar ger besvikelse,
jag borde veta det vid detta laget.


Hon vill ha varmt, hon vill ha kallt
Hon vill ha hav, hon vill ha land
Hon vill ha vitt, hon vill ha svart
Hon vill ha mig, hon vill ha allt, hon vill ha allt

För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag.
Jag gråter bara i regnet.

är det såhär det ska vara?

Vissa dagar vill jag gräva ner mig, önska att jag gjorde andra val och slutade tänka på alla.
Idag är en sån dag.

Idag känner jag mig ganska dålig. svag. ensam.
Hur kan jag känna mig som det när jag bor hemma, umås med folk och har pojkvän?
Jag gör det för jag önskar innerst inne att jag en dag kommer få mer uppmärksamhet. En tid då jag känner mig som någons allt. En tid då jag är någons allt.
Vissa dagar rinner tårarna som en flod ner för mina kinder.
Idag gör dem det.
Det slutar inte.

Jag är 19 och jag känner mig fast. Fast i mitt liv. Jag vill kunna göra precis vad jag vill, för min egen skull. Men även att någon annan skulle göra något för min skull. Utan att pusta.
Jag har så många drömmar. Jag vill så mycket.
Jag är rädd för att bli ensam. Jag känner mig ensamast i världen.

Jag känner att jag vill supa mig full just nu så jag kommer bort lite.

Bra där.

I stare at my reflection in the mirror.
Why am I doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf.

Don't lose who you are in the blur of the stars
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!

sitter här ensam en lördagkväll.
imorgon är det jobb 8-16.

många skulle vilja sitta hemma med sin pojkvän en kväll som denna, även jag, men inte ikväll. Ikväll hade han inte tid. Jag hade velat att han hade tid för jag hade behövt honom idag. Det är jobbigt att man inte bor ihop när båda jobbar 100% på olika håll. Vi hinner aldrig ses.

Men vem är jag till att klaga?
tänk på barnen i Afrika.

Idag är det fredag. Fredag är nog världens bästa dag. Jag brukar alltid vara glad på fredagar. Fredag betyder helg. Idag är ingen bra fredag. Den känns inte bra och den är inte bra. Känner besvikelse. Varför? Kan egentligen fråga mig själv varför jag skulle berätta det. Så slopar det. Det är bara en riktigt jävla dålig fredag så nu, 23.20, går jag och lägger mig! Alldeles för tidigt..

Om jag glömt att berätta det så var bulgarien sjukt bra.
Så jävla bra att jag vill tillbaka dit varje dag.
Varje gång jag hör en av sommarens partyhits så önskar jag att jag var där nere och skakade rumpan och umgicks med alla underbara människor jag träffade där. Även mina söta tyskar som jag egentligen bara ville ha drinkar av. Men vad spelar det för roll? jag hade roligt och var glad. Inga bekymmer någonstans även om jag och vick hade våra irritationer på varandra.
Jag vill tillbaka.
Disco pogo, har ni hört talas om den låten?
Den är party. sjukt dålig, men party.
åhh ta mig tillbaka.

Det har snart gått en månad sen vi åkte, tiden rullar på.
Jag går inte ens på gymnasiet längre.
Sjukt vad tiden går.

Jag frågade min mamma igår om hon tyckte att hennes liv gått fort. Hon svarade mig att det varit både och men att det inte alls var något hon tänkt på. Jag tänker på det hela tiden. Jag vill inte vara 50 år och ångra att jag inte gjort dittan och dattan. Jag tittar på Matilda och inser att det inte alls var längesen jag själv fick börja på Vedby skolas andra våning. Där endast 4:e och 5:e gick. Det känns som igår. Eller när jag var i Leons ålder. 5 år. När jag gick på Kastanjen. Jag minns det fortfarande. Tiden går fort. Det känns på något sätt tungt.
Min "lillasyster" Lovisa har börjat gymnasiet. Jag känner avundsjukan på att hon nu har gemenskapen jag inte kommer ha på länge. Omringad av kompisar varje dag. De människorna som faktiskt sätter djupast spår i en. Det är trots allt 3 år man dras med varandra.

Jag tänker spendera varenda öre på saker jag vill göra innan jag blir för gammal. Jag vill hinna se allt jag vill innan jag skaffar barn och ett stabilt liv. För ett halvår sen hade jag inte sagt det. För ett halvår sen hade jag varit rädd för allting, knappt vågat tänka på imorgon. Idag har jag insett att det inte funkar att gå och vara rädd för det man ser som sin trygghet. En sann trygghet stannar kvar livet ut, annars är det ingen trygghet.

För ett halvår sen ville jag flytta hemifrån såfort jag kunde. Jag ville fixa utbildning och jobb fort. Min stora dröm var då barn, att bilda en egen liten familj inom några år.
Idag vill jag tänka på mig själv, vad jag vill få ut av mitt liv. Få tid att tänka på vart jag vill komma. Att flytta vill jag fortfarande, men inte just nu. Kanske om 2 år. Att skaffa barn, bilda familj är fortfande min stora dröm, men inget jag känner just nu. Jag får låna mina syskons barn sålänge och njuta av dem.

Det finns dagar jag känner mig starkare än andra, oftast pendlar det och är ungefär sådär varannan dag. Jag vill vara självständig och inte känna beroendet av andra människor. Stå på egna ben så att säga. Jag vill kunna göra vad jag själv känner för. Det gör jag mer och mer för varje dag som går.

Jag tror själv inte på att man kan leva lyckligt hela livet. Jag kommer nog inte heller börja tro det. Det kommer finnas perioder som är tyngre än andra. Trots mina blott 19 år känns det som jag faktiskt aldrig kommer tro på evig lycka. Lyckan kommer och går och livet är inte som filmer. Den lyckan jag gått och strävat efter i år, den jag gjort allt för hela tiden fick jag tillslut. Men jag tror att jag på vägen slutade tro på att lycka fanns och inte uppskattade den tillräckligt när den kom. Den blev på något sätt svår att ta in. Jag stängde in mig i mig själv väldigt länge. Jag gör det fortfarande ibland. 

Jag tror faktiskt att jag kommer ha fått alla mina viljor igenom när jag är 50 år. Jag tror att jag kommer ha rest och sett mycket av världen när jag är 50. Och jag tror att när jag är 50 kommer jag inte längre känna strävan efter något utan njuta av livet. Åka på semester till det stället jag tyckt var bäst som ung. Ägna mina lediga timmar på helgen att pilla i trädgården och bara njuta av att jag faktiskt fick bli 50 år och att jag lyckades ta mig dit. Hel.  

nu sitter jag här en söndagkväll, deprimerad.
det är sjukt hur lite man uppskattar saker när man väl har dem.
jag saknar alla de underbara människorna jag tog för givet i 3 år.
de fanns alltid där, de dåliga dagarna och på de bra.
så många minnen som nu bara förblir minnen.

jag saknar inte skolan, jag saknar er.

tänkte sticka in med ett snabbt litet inlägg innan jag ska hoppa in i duschen.

jag har nytt jobb, nya arbetstider och en ny pojkvän.
okej det sista är inte sant. jag har samma som jag haft sen 700 år f.k :)
men resten är sant.
jag har nytt jobb, visstidsanställd. alltså jobbar när det behövs. bra betalt :)))))))))
rygg och fötter tar dock stryk, men vafan, pengar gör mig lycklig!!!!

jim gå däremot hemma, slöööööfock!!!!

har ni någonsin fått höra att er pojkvän offrat matcher (fotboll på tv asså) när han umgåts med dig?
hahaha, den kommentaren fick jag för nån dag sen.
"Men asså, jag har offrat TVÅ matcher för att umgås med dig, det säger ju rätt mycket om att jag vill vara här!" haha dör när jag tänker på det, han mäter mig med fotboll. det är en sport jag inte ens förstår!

herreminje.

NEJ NU SKA JAG DUSCHA

posseee
                                             awwwww min söta kille o jaaaaaag
                          
                                                                jimme ♥ annie

Inatt åker vi, jag och min syster.
Det ska bli skönt och otroligt roligt. Längesen jag såg fram emot något såhär mycket. Längesen jag ville komma så långt ifrån mitt hem. Från allt som har med trygghet att göra. Känner att jag behöver tid för mig själv, där endast det är jag som räknas. Jag, jag och jag. Tid att tänka, att få unna mig något gott. Egentid. Stänga av världen för min egen skull. Ser fram emot det. 

 

---

sagor för barnen som är som du,
om en tunnel vid ljusets slut.
jag är din vän och vi lär oss av varann,
det är ett av skälen.
ge dom ett finger och värm min hand
i ett iskallt Ikea-land.
du är min vän och vi lär oss av varann.
bara ett av skälen.

så snurra min jord igen,
radion spelar vår sång.
stockholm ligger öde och världen håller andan.
snurra min jord igen,
för allt vi drömde en gång.
allt som du gör blir till pärlor på min panna,
vilken färg har själen, älskling?

He will do one of two things.

He will admit to everything.
Or he'll say he's just not the same.
And you'll begin to wonder why you came.

vårt system på jobbet har legat nere i över 2 timmar.
dessutom har jag rast om 1 min. YEY!!!

är lite små hungrig.

fett onödigt inlägg detta, men det är er tid ni slösar

PUSSSSSSSSSSSSS