stay

Hela jag är i småbitar. Jag vet ingenting längre.
Jag är ledsen. Sårad. Ensam.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag är fast. Fast i mig själv.
Jag ligger i fosterställning och bara gråter. Tårarna tar aldrig slut.
Jag vill känna uppskattning. Känna mig som något.
Jag mår inte bra.
Att man kan känna så mycket hat för någon man älskar så djupt.
Hur hamnade jag här?
Hur kunde jag inte veta bättre?
Jag vet inte vad jag vill längre. Bara att jag vill vara lycklig.
Lycklig och glad som förrut.
Allt gör så ont inom mig.
Det skär.
Jag förlorar mig själv mer och mer för varje dag jag accepterar nuläget.
Jag måste lära mig att jag är viktigast i mitt liv.
Gå ur det som drar ner dig.
Andas.
Ge mig något som tar mig här ifrån.
 
Jag vet ingenting.
Jag bara gråter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback